Vätternrundan 2011

Hinner förstå att detta kommer gå åt helvete. Farten är hög, runt 50km/h.
Nästa minne jag har är att jag sitter på asfalten och försöker resa mig upp.
Känner hur det hugger till i höger sida när jag tar spjärn med armarna mot asfalten. Får hjälp utav någon att resa på mig.  Helt plötsligt har jag cykeln i min hand , vet inte ifall jag eller någon annan plockade upp den från backen. Jag är helt skakig i kroppen och huvudet fungerar inte som det ska, jag är besvärad över att skalmen på mina cykelbrillor har böjt sig. Lätt skeva prioteringar.Frågar Micke ifall han har något att plåstra om min blödande arm med och han stoppar blodflödet med en gasbinda.

Robban är vid min sida och ser efter hur illa det är med cykeln. Samtidigt slår jag mig själv över ben, bröstkorg, nyckelben för att kolla ifall något är brutet. Ifall jag inte skriker av smärta har nog inget gått sönder inom mig. Det hugger till över revbenen på höger sida men det är hanterbart.En bil från Vätternrundan är otroligt snabbt på plats och jag överväger att bryta. Robban ber mig att försöka växla med dom trasiga broms/växelreglargen och vi konstaterar att allt verkar funka.

Bestämmer mig för att både jag och cykel är tillräkligt hela för att fortsätta, ber övriga i klungan att fortsätta utan mig. Robban & Mattias stannar vid min sida. Vi trampar på lugnt i 25km/h i några minuter så jag kan känna efter hur både kroppen och cykeln svarar. Allt verkar efter omständigheterna fungera och vi drar upp tempot till 30 +. Vi har dryga 8 mil kvar till Motala och milen trummar på, vi växeldrar alla tre och låter inga andra komma upp i täten. Vi har en svans på 5-10 cyklister bakom oss.
När det återstår 8km till Motala ligger jag i täten och hör Robban roppa till mig
       ”rogo, 8km kvar…. kör tempo !!
Tror han skämtar med mig, frågar ifall han vill att jag skall öka farten och får ett starkt JAA tillbaka. Benen svarar hyffsat, kroppen drogar mig med endorfin och farten ligger runt 40km/h.
I ett nafs är vi bara någon kilometer från mål och jag slår av farten, glider genom skarpa svängar och Robban, Mattias och jag samlar ihop oss och går över mål på 9:35 samtidigt på rad.

Träffar på lite Väsby ss triathlon folk efter målfållan som tar hand om min trasiga cykel och min  sargade kropp, här slappnar jag av, smärtan i kroppen kommer tillbaka och förmodligen hinner chocken efter vurpan ikapp mig. Håkan upplever mig förrvirrad när han lottsar mig till sjuktälten och Lena fattar inte vad jag säger när jag ringer upp henne och berättar vad som hänt. Angéla fixar fram mat och öl åt mig. Dagens första regn skvätter ner från himlen,             Robban och Mattias visar mig vägen tillbaka till huset vi bor i.

Den i vanliga fall efterlängtade duschen var ingen höjdare.

SKADOR

Har skrapsår från höger knä, höft,arm, skuldra och axel.  Bula i pannan och ömma revben.

Cykelns reglarge på båda sidorna är trasiga, bakhjulet är väldigt lätt skevt, sadeln har fått obetydliga skrapmärken. Eventuellt är höger pedal/vevarm lite skev (har inte orkat kolla ännu)

ORSAK

Cyklisten framför mig släpper styret och börjar strecha ryggen, slår i bakhjulet på cyklisten framför. Cykeln börjar vobbla och han går i backen. 1 sekund senare kör jag över hans cykel som kanar över asfallten och går själv över styret.

  // rogo………….